För några år sedan var jag och syrran till London och när vi kom till Portobello Road var det en röst som fick oss att stanna till. Det var Ryan O'Reilly Band som uppträdde, vi fastnade där en stund, lyssnade på musiken och köpte några av deras skivor. Sen dess har jag varit fast, jag älskar musiken men har bara haft turen att se dom en gång till och de var lika bra då. Så försök förstå min lycka när det nu bara är en dryg månad kvar tills Ryan själv kommer hit, och då menar jag inte bara till Söderhamn utan hem till oss och gör en spelning här hemma.

 

Lyckan är total!!

  

 

 

Idag har det kommit säkert en decimeter snö om inte mer, deprimerande rent ut sagt! För bara en vecka sedan var det bart, soligt och underbart skönt ute så jag tittar på bilder från de dagarna, njuter och blundar för snön ute...den är borta snart.

 

 

Ibland tittar jag på dig och blir förvånad över vad stor du blivit och vad vuxen du är till sättet många gånger. Du blev 6 år den 11:e mars och är nu stora tjejen, vilket påpekas flitigt när du inte får som du vill, och jag hinner inte riktigt med. Du var ju nyss så liten och jag kunde ha dig på armen, nu är det inte många år kvar så har du säkert växt om mig, men jag älskade dig från början och kommer aldrig att sluta. Du har nu blivit firad av familjen i omgångar så nu är det bara att se fram emot barnkalas framöver :)

 

 

Morgonen började med att, efter ha lämnat tjejerna på dagis, sitta i telefonkö till Försäkringskassan. Hamnade inte jättelångt bak i kön, skulle ta cirka 5 minuter innan jag kom fram vilket snarare blev 25, och när jag väl kommer fram får jag inte svar på någonting i alla fall. Jag har nu i en veckas tid försökt signera på min sida för att få ut föräldrapenning men det enda som händer är att jag får upp samma felmeddelande gång på gång så nu ringde jag in. Damen jag pratade med var kort och kall och hon var minsann ingen tekniker så hon kunde inte hjälpa mig med det och hänvisade mig till ett formulär på deras sida där jag kunde skicka till teknikerna. Sagt och gjort, skickade till dom och beskrev problemet och allt jag gjort för att försöka lösa det plus att jag testat olika bankid, webbläsare, datorer, operativsystem osv osv. Vad får jag tillbaka? Jo ett mail som i princip dumförklarar mig där de ber mig att testa allt det jag redan testat!!! Om det ändå inte fungerade så skulle jag svara på några frågor och skicka tillbaka. Det är nu gjort så jag hoppas de verkligen anstränger sig denna gång men tillåt mig tvivla.

 

Nästa sak är att de räknade om min SGI så den blev högre än den var tidigare, vilket resulterade i att jag skulle få en extrautbetalning. Detta var klart i början/mitten på januari och jag skulle få pengarna ganska snart. De har ännu inte kommit. Jag ringde in i mitten på februari och undrade var pengarna tagit vägen, där påstår de att de redan är utbetalda. Må hända att de är men jag har inte fått dom. Hon jag pratade med skickade vidare till handläggaren som hade gjort utbetalningen och hon ringde upp dagen efter. Hon hade då sett att det var ett tekniskt fel så pengarna kom inte iväg och nu hade hon skickat det vidare till teknikerna så det skulle inte dröja länge. En vecka gick och ännu inga pengar så jag ringde igen och hon skickade ännu en gång till teknikerna. Nu har det gått en vecka till och inga pengar i sikte. Hörde mig för idag igen och fick svaret att de kunde inte göra något, det var bara att vänta. Okey, visst jag väntar. Det är ju inte så att jag behöver pengarna till...ja mat kanske?! 

 

Och om man nu under två månaders tid inte kan få ut en enkel utbetalning så kanske man kan skicka en utbetalningsavi? Men nejdå, står det elektroniska stilla så står hela jäkla stället stilla. Försäkringskassan i ett nötskal helt enkelt.

 

 

Det är med viss risk för att få mothugg som jag skriver detta inlägg. Var jag än är på "nätet" numera så möts jag så ofta av ett och samma ord: manshat. Det är överallt, facebook, instagram, bloggar, hemsidor osv osv och jag tycker att detta ständiga klankande på män är rätt trist. Allt som oftast dras de alla under en och samma kam, som att ingen av dom vore egna personer?!, och jag skulle hata om någon drog mig under samma kam som alla andra kvinnor så nu tänker jag slå ett slag för män. För alla de underbara, härliga, roliga och rent fantastiska män som jag har haft turen att få ha i mitt liv. Det är ofta som det varit just män som funnits där för mig i alla möjliga och omöjliga situationer. Några av mina absolut bästa vänner är just män. Jag har även haft några otroligt bra manliga förebilder i min familj och såvida ingen av dom sårade mig djupt eller gjorde mig illa skulle jag aldrig kunna hata någon av dom, jag älskar dessa människor. För det är just det dom är, de är inte män eller kvinnor i första hand, de är MÄNNISKOR.

 

Jag skulle aldrig komma på tanken att hata någon enbart pga deras kön, vad är det för sätt att leva? Jag ogillar många personer, tänker inte påstå annat, men vare sig det är kvinna eller man så har jag aldrig och kommer aldrig någonsin att hata någon enbart pga vilket kön de föddes till. Det finns idioter på båda sidor, de som säger annat lever verkligen i en bubbla. Jag har en del av den typen män som alla älskar att hata i mitt liv också men varför ska jag lägga min energi på dom när jag helt enkelt kan välja, och jag väljer de fantastiska varje dag i veckan! Och det gäller även det kvinnliga könet men om sanningen ska fram har jag få tjejer/kvinnor som jag verkligen umgås med då jag överlag tycker att kvinnor är värre än män. Varför allt drama, dessa intriger och smutskastningen bakom varandras ryggar?

Tack men det klarar jag mig fint utan!

 

Några som ska få några extra ord är "gubbarna" på sambons jobb, finns nog ingenstans, förutom hemma, där jag känner mig så uppskattad som när jag sätter min fot i det där lilla fikarummet. Och nu kan jag tänka mig vissa som rynkar pannan och tänker slänga ur sig att de uppskattar mig för mitt utseende/min kropp (vilket jag själv inte ens tycker är mycket att hänga i julgran) och visst,det är möjligt att de gillar hur jag ser ut, jag har aldrig frågat och de har aldrig sagt något! De gillar mig för den jag är och troligen för att vi har samma sjukt dåliga humor. Om de tänker saker om mig och om mitt utseende lägger jag mig inte i, det vore att kasta sten i glashus då jag själv tycker att vissa av dom ser riktigt bra ut men det är heller inget jag tycker att jag måste säga till dom. Jag mår bra när jag är där, jag får skratta så jag har ont i magen innan jag åker därifrån och jag är ofta glad resten av dagen bara av att ha varit där. Om någon av er mot förmodan skulle se detta vill jag bara säga: Ni är ett gäng underbara "gubbar"!! :)

 

 

Har ju gått och blivit ännu ett år äldre så det blev en rolig födelsedagsfest här hemma förra helgen med några av de allra bästa, ett par personer saknades men festen blev en hit. Ni ska bara veta vad mycket jag tycker om er, livet vore inte detsamma utan er!

 

 

Bättre sent än aldrig så är kommer bild på Hulkentårtan som jag lovade. Jag svor och skrattade så jag nästan grinade om vartannat när jag gjorde denna, och om jag någonsin kommer ge mig på Hulken igen återstår att se :) Men här har vi i alla fall katastrofen till tårta.

 

 

 

Jag har alltid gillat att baka men har nu funnit en ny passion för det. Jag älskar allt man kan göra med en tårta och alla dessa olika cupcakes så jag testar mig fram så gott det går, än så länge ganska oerfaren. Nu kommer det flera födelsedagar på rad här hemma vilket ger mig bra tillfällen att verkligen träna på detta, plus att jag fått beställning på några tårtor. Redan till helgen ska jag ha fått till en Hulkentårta!! Får se hur det går, bilder på det kommer till helgen :)

 

 

Hamnade framför tvn medan jag åt och tog en paus från pluggandet och nu är jag så jäkla irriterad. Jag är inte riktigt skapad för att kolla på dokumentärer för jag blir för arg, för upprörd och tappar helt tron på människor i allmänhet. Hur kan vuxna människor seriöst ställa sig bakom en mördare och tycka att det han gjorde inte alls var fel utan att det var offrets eget fel? Ett offer som var 14 år gammal och blev skjuten i bakhuvudet! Jomenvisst, det hade han säkert förtjänat... förbannade idioter!! Meeeen det är ju synd om stackarn som sköt...jo jo.. Eller som en av de vuxna så snyggt uttryckte sig "han skjöt honom och löste därmed sitt problem" Jaha, är det så man gör? Hade du tänkt lika om han skjutit ditt barn också? Usch, det ryser i mig när jag tänker på vilka fruktansvärda människor det går på denna jord.

 

 

Ja här har det inte hänt något på enormt länge då jag låtit bloggen ligga vilande medan jag fokuserat på annat. Men då jag börjat plugga och fick en uppgift om att skriva några blogginlägg så tänkte jag att vafan vi kör väl då! Bättre spark i rumpan kan man väl inte få.

 

Senast jag skrev var jag fortfarande gravid (det är jag inte längre) och nu har jag en tredje liten tös, dryga 6 månader gammal. Lik sina systrar och söt som socker, men jag är ju partisk så det kanske man inte ska lyssna på. Livet som 3-barnsmamma är betydligt enklare än jag trodde att det skulle vara, det mesta bara rullar på och går på rutin. När jag fick första var allt nytt, såklart, och jag fick ställa om och bli förälder. När jag fick andra fick jag anpassa mig till att vara förälder till mer än en, vilket jag trodde skulle vara svårare, det jag minns att jag funderade mest på var hur kärleken skulle räcka till mer än en? Skulle jag älska nummer två lika mycket som nummer ett? Det märkte jag snabbt att det hade jag inte behövt oroa mig över så den oron fanns inte när jag väntade nummer tre. Egentligen fanns det inte mycket till oro alls med trean, det enda jag funderade på var hur jag skulle få tiden att räcka till, men det har jag märkt att det gör den. Och på tal om tid, vilken skillnad i tid på förlossningar! Första gick på nästan 11 timmar, vilket kändes normalt, andra gick på nästan 7 timmar och det kändes rätt snabbt. Men trean hade riktigt bråttom när hon väl ville ut, från första lilla känningen man har i början tills det var klart tog det bara 4 timmar, vi hann vara på förlossningen i hela 1 timme så det var ju tur att vi var relativt snabba med att komma iväg. Skulle jag mot förmodan få en fjärde så lär väl den dyka upp innan jag ens hunnit ut till bilen!

 

Jag tror jag nöjer mig såhär för stunden, stora tjejerna ska upp ur badet och det är dags för hela kvällsproceduren så det får bli en smygstart på bloggandet. Ses snart igen!

 

 

Så gick vi in i V37, inte många dagar kvar nu! Fast just idag skulle det gärna få vara över. Tror att den lilla lyckats lägga sig så den trycker på någon nerv. Det känns som jag har konstant håll på höger sida och då inte den svaga sortens håll utan den man får när man sprungit så långt att man inte klarar ett steg till. Så hittills idag trippar jag fram med små steg och andas med försiktiga andetag för råkar jag ta ett långt steg eller ett djupt andetag hugger det till så jag viker mig. Hoppas verkligen att detta ger sig snart för jag har lite svårt att bara sitta/ligga stilla en hel dag utan att göra något alls.

 

Tjejerna hade bråttom upp och iväg till dagis i alla fall, det nalkades midsommarfest för dom idag. Så allt gick med en jäkla fart och klänningar var väldigt viktigt. De valde själva ut sina favoritklänningar för stunden och strålade ikapp med solen här på morgonkvisten. Så underbart söta och glada ♥

 

 

Ska man gå efter det senaste datumet dom gav oss för bf så är det idag precis 30 dagar kvar och jisses vad jag längtar tills detta är över nu, hur elakt det än må låta. Klockan är inte ens nio på morgonen och jag känner mig redan så tung och har ett sådant tryck över magen att jag inte orkar mycket mer än att andas. Så ja jag längtar verkligen tills denna sista månad är över så vi får träffa den lilla och jag får tillbaka min kropp igen.

 

Helgen blev ganska lugn. Grillade med bästa Petra på fredagkvällen och bara myste. På lördagen var det grytprovet för Atlaz som gick finfint. Och på söndagen fick vi främmande av flickornas morfar, extramormor och en extrakusin, då blev det livat till och från då det blev lek med tågbana, bilar och såklart filtar när man klär ut sig till sjöjungfru och ålar omkring på golvet. Fantasin är det minsann inget fel på :)

 

 

Ja här har man varit vaken i två timmar. Fastän Alice somnade närmare halvnio igår kväll så vaknade hon vid fem i morse, denna morgonpigga lilla brud. Tror det är lika bra att jag börjar lägga mig samtidigt som tjejerna på kvällarna om jag ska orka kliva upp denna tid varje morgon, det där med egentid efter dom somnat är endast ett minne blott för när de väl somnat på kvällarna är jag så slut att jag däckar i soffan! Haha!

 

Känner mig ändå rätt pigg idag och väldigt glad över Atlaz (Blue Badger's Glenfiddich) som igår klarade GGK's grytanlagsprov med Kvalite 1. Och ett extra stort grattis till husse som kämpat och lagt ner en massa tid på detta. Duktiga grabbar båda två!

 

 

Jag har alltid varit en funderare. Alldeles för mycket tankar om allting, vilket många gånger kan vara bra men ibland är det rent ut sagt värdelöst. För man funderar även på saker man inte vill tänka på och det går inte att stänga av. Just nu är jag rund som en boll, känner mig otymplig som få och har ingen riktig lust till nånting. Jag försöker på alla sätt att ta mig ur denna bubbla jag hamnat i men det går inget vidare. Jag fick t.ex höra igår att jag var vacker av en person jag inte pratat med på snart ett år och jag kan inte ens ta det till mig. Jag tackade givetvis men hade samtidigt ett motargument till varför jag inte är det. Jag har aldrig sett mig själv som vacker, kommer heller aldrig att göra det, och definitivt inte som jag ser ut just nu.

 

Jag hoppas nu på en trevlig kväll ikväll, bästa Petra kommer hit och det är sällan man har tråkigt i hennes sällskap. Då kanske man kan släppa lite av allt som snurrar i huvudet, om så bara en liten stund. 

 

Till sist vill jag bara säga att gubbsjuka...fy fan!!

 

 

Tiden tickar på, dagar och veckor rullar på fort, och man hinner inte riktigt med. Men här kommer en liten uppdatering i bilder om vad som hänt de senaste månaderna. Vi har grillat på isen, varit på barnkalas, väntat på våren och sommaren, möblerat om barnrummen, tittat på majkasen, varit till lekparken, haft barnkalas, varit på biblioteket, invigt Kuliversum, åkt karuseller på tivoli, hängt med pappa på grytträning och hittat massor av grodyngel i en liten pöl samt haft picknick och vernissage på förskolan. Full rulle mest hela tiden :)