---

Det börjar bli jobbigt att vara ensam, att ha en sambo som jobbar borta och som man ständigt går runt och saknar. Det är underligt vad fruktansvärt ensam man kan känna sig i sitt eget hem. Häromkvällen när jag var ute och gick kvällspromenaden med Nellie och Zeke så ville jag inte gå hem igen för så tomt kändes det hemma. Jag har ju Nellie och Zeke och dom är verkligen värda sin vikt i guld men jag behöver Hans här hemma också.

Bara såna enkla saker som att ha någon att prata med när man kommer hem, bolla idéer med, ligga i soffan och kramas med, handla, städa, tvätta och laga mat med.. Alla såna där enkla vardagliga saker vill jag göra tillsammans med honom, inte själv...

Det är tur att han ska vara pappaledig i två månader nu snart och efter det ska vi fan fixa till det här. Vi är ju mer isär än vi är tillsammans och så vill jag inte ha det längre! Det funkade ju förr, innan hund, hus och barn men nu är det inte roligt längre...

---