För några år sedan var jag och syrran till London och när vi kom till Portobello Road var det en röst som fick oss att stanna till. Det var Ryan O'Reilly Band som uppträdde, vi fastnade där en stund, lyssnade på musiken och köpte några av deras skivor. Sen dess har jag varit fast, jag älskar musiken men har bara haft turen att se dom en gång till och de var lika bra då. Så försök förstå min lycka när det nu bara är en dryg månad kvar tills Ryan själv kommer hit, och då menar jag inte bara till Söderhamn utan hem till oss och gör en spelning här hemma.

 

Lyckan är total!!

  

 

 

Idag har det kommit säkert en decimeter snö om inte mer, deprimerande rent ut sagt! För bara en vecka sedan var det bart, soligt och underbart skönt ute så jag tittar på bilder från de dagarna, njuter och blundar för snön ute...den är borta snart.

 

 

Ibland tittar jag på dig och blir förvånad över vad stor du blivit och vad vuxen du är till sättet många gånger. Du blev 6 år den 11:e mars och är nu stora tjejen, vilket påpekas flitigt när du inte får som du vill, och jag hinner inte riktigt med. Du var ju nyss så liten och jag kunde ha dig på armen, nu är det inte många år kvar så har du säkert växt om mig, men jag älskade dig från början och kommer aldrig att sluta. Du har nu blivit firad av familjen i omgångar så nu är det bara att se fram emot barnkalas framöver :)

 

 

Morgonen började med att, efter ha lämnat tjejerna på dagis, sitta i telefonkö till Försäkringskassan. Hamnade inte jättelångt bak i kön, skulle ta cirka 5 minuter innan jag kom fram vilket snarare blev 25, och när jag väl kommer fram får jag inte svar på någonting i alla fall. Jag har nu i en veckas tid försökt signera på min sida för att få ut föräldrapenning men det enda som händer är att jag får upp samma felmeddelande gång på gång så nu ringde jag in. Damen jag pratade med var kort och kall och hon var minsann ingen tekniker så hon kunde inte hjälpa mig med det och hänvisade mig till ett formulär på deras sida där jag kunde skicka till teknikerna. Sagt och gjort, skickade till dom och beskrev problemet och allt jag gjort för att försöka lösa det plus att jag testat olika bankid, webbläsare, datorer, operativsystem osv osv. Vad får jag tillbaka? Jo ett mail som i princip dumförklarar mig där de ber mig att testa allt det jag redan testat!!! Om det ändå inte fungerade så skulle jag svara på några frågor och skicka tillbaka. Det är nu gjort så jag hoppas de verkligen anstränger sig denna gång men tillåt mig tvivla.

 

Nästa sak är att de räknade om min SGI så den blev högre än den var tidigare, vilket resulterade i att jag skulle få en extrautbetalning. Detta var klart i början/mitten på januari och jag skulle få pengarna ganska snart. De har ännu inte kommit. Jag ringde in i mitten på februari och undrade var pengarna tagit vägen, där påstår de att de redan är utbetalda. Må hända att de är men jag har inte fått dom. Hon jag pratade med skickade vidare till handläggaren som hade gjort utbetalningen och hon ringde upp dagen efter. Hon hade då sett att det var ett tekniskt fel så pengarna kom inte iväg och nu hade hon skickat det vidare till teknikerna så det skulle inte dröja länge. En vecka gick och ännu inga pengar så jag ringde igen och hon skickade ännu en gång till teknikerna. Nu har det gått en vecka till och inga pengar i sikte. Hörde mig för idag igen och fick svaret att de kunde inte göra något, det var bara att vänta. Okey, visst jag väntar. Det är ju inte så att jag behöver pengarna till...ja mat kanske?! 

 

Och om man nu under två månaders tid inte kan få ut en enkel utbetalning så kanske man kan skicka en utbetalningsavi? Men nejdå, står det elektroniska stilla så står hela jäkla stället stilla. Försäkringskassan i ett nötskal helt enkelt.

 

 

Det är med viss risk för att få mothugg som jag skriver detta inlägg. Var jag än är på "nätet" numera så möts jag så ofta av ett och samma ord: manshat. Det är överallt, facebook, instagram, bloggar, hemsidor osv osv och jag tycker att detta ständiga klankande på män är rätt trist. Allt som oftast dras de alla under en och samma kam, som att ingen av dom vore egna personer?!, och jag skulle hata om någon drog mig under samma kam som alla andra kvinnor så nu tänker jag slå ett slag för män. För alla de underbara, härliga, roliga och rent fantastiska män som jag har haft turen att få ha i mitt liv. Det är ofta som det varit just män som funnits där för mig i alla möjliga och omöjliga situationer. Några av mina absolut bästa vänner är just män. Jag har även haft några otroligt bra manliga förebilder i min familj och såvida ingen av dom sårade mig djupt eller gjorde mig illa skulle jag aldrig kunna hata någon av dom, jag älskar dessa människor. För det är just det dom är, de är inte män eller kvinnor i första hand, de är MÄNNISKOR.

 

Jag skulle aldrig komma på tanken att hata någon enbart pga deras kön, vad är det för sätt att leva? Jag ogillar många personer, tänker inte påstå annat, men vare sig det är kvinna eller man så har jag aldrig och kommer aldrig någonsin att hata någon enbart pga vilket kön de föddes till. Det finns idioter på båda sidor, de som säger annat lever verkligen i en bubbla. Jag har en del av den typen män som alla älskar att hata i mitt liv också men varför ska jag lägga min energi på dom när jag helt enkelt kan välja, och jag väljer de fantastiska varje dag i veckan! Och det gäller även det kvinnliga könet men om sanningen ska fram har jag få tjejer/kvinnor som jag verkligen umgås med då jag överlag tycker att kvinnor är värre än män. Varför allt drama, dessa intriger och smutskastningen bakom varandras ryggar?

Tack men det klarar jag mig fint utan!

 

Några som ska få några extra ord är "gubbarna" på sambons jobb, finns nog ingenstans, förutom hemma, där jag känner mig så uppskattad som när jag sätter min fot i det där lilla fikarummet. Och nu kan jag tänka mig vissa som rynkar pannan och tänker slänga ur sig att de uppskattar mig för mitt utseende/min kropp (vilket jag själv inte ens tycker är mycket att hänga i julgran) och visst,det är möjligt att de gillar hur jag ser ut, jag har aldrig frågat och de har aldrig sagt något! De gillar mig för den jag är och troligen för att vi har samma sjukt dåliga humor. Om de tänker saker om mig och om mitt utseende lägger jag mig inte i, det vore att kasta sten i glashus då jag själv tycker att vissa av dom ser riktigt bra ut men det är heller inget jag tycker att jag måste säga till dom. Jag mår bra när jag är där, jag får skratta så jag har ont i magen innan jag åker därifrån och jag är ofta glad resten av dagen bara av att ha varit där. Om någon av er mot förmodan skulle se detta vill jag bara säga: Ni är ett gäng underbara "gubbar"!! :)

 

 

Har ju gått och blivit ännu ett år äldre så det blev en rolig födelsedagsfest här hemma förra helgen med några av de allra bästa, ett par personer saknades men festen blev en hit. Ni ska bara veta vad mycket jag tycker om er, livet vore inte detsamma utan er!

 

 

Bättre sent än aldrig så är kommer bild på Hulkentårtan som jag lovade. Jag svor och skrattade så jag nästan grinade om vartannat när jag gjorde denna, och om jag någonsin kommer ge mig på Hulken igen återstår att se :) Men här har vi i alla fall katastrofen till tårta.