Jag har alltid gillat att baka men har nu funnit en ny passion för det. Jag älskar allt man kan göra med en tårta och alla dessa olika cupcakes så jag testar mig fram så gott det går, än så länge ganska oerfaren. Nu kommer det flera födelsedagar på rad här hemma vilket ger mig bra tillfällen att verkligen träna på detta, plus att jag fått beställning på några tårtor. Redan till helgen ska jag ha fått till en Hulkentårta!! Får se hur det går, bilder på det kommer till helgen :)

 

 

Hamnade framför tvn medan jag åt och tog en paus från pluggandet och nu är jag så jäkla irriterad. Jag är inte riktigt skapad för att kolla på dokumentärer för jag blir för arg, för upprörd och tappar helt tron på människor i allmänhet. Hur kan vuxna människor seriöst ställa sig bakom en mördare och tycka att det han gjorde inte alls var fel utan att det var offrets eget fel? Ett offer som var 14 år gammal och blev skjuten i bakhuvudet! Jomenvisst, det hade han säkert förtjänat... förbannade idioter!! Meeeen det är ju synd om stackarn som sköt...jo jo.. Eller som en av de vuxna så snyggt uttryckte sig "han skjöt honom och löste därmed sitt problem" Jaha, är det så man gör? Hade du tänkt lika om han skjutit ditt barn också? Usch, det ryser i mig när jag tänker på vilka fruktansvärda människor det går på denna jord.

 

 

Ja här har det inte hänt något på enormt länge då jag låtit bloggen ligga vilande medan jag fokuserat på annat. Men då jag börjat plugga och fick en uppgift om att skriva några blogginlägg så tänkte jag att vafan vi kör väl då! Bättre spark i rumpan kan man väl inte få.

 

Senast jag skrev var jag fortfarande gravid (det är jag inte längre) och nu har jag en tredje liten tös, dryga 6 månader gammal. Lik sina systrar och söt som socker, men jag är ju partisk så det kanske man inte ska lyssna på. Livet som 3-barnsmamma är betydligt enklare än jag trodde att det skulle vara, det mesta bara rullar på och går på rutin. När jag fick första var allt nytt, såklart, och jag fick ställa om och bli förälder. När jag fick andra fick jag anpassa mig till att vara förälder till mer än en, vilket jag trodde skulle vara svårare, det jag minns att jag funderade mest på var hur kärleken skulle räcka till mer än en? Skulle jag älska nummer två lika mycket som nummer ett? Det märkte jag snabbt att det hade jag inte behövt oroa mig över så den oron fanns inte när jag väntade nummer tre. Egentligen fanns det inte mycket till oro alls med trean, det enda jag funderade på var hur jag skulle få tiden att räcka till, men det har jag märkt att det gör den. Och på tal om tid, vilken skillnad i tid på förlossningar! Första gick på nästan 11 timmar, vilket kändes normalt, andra gick på nästan 7 timmar och det kändes rätt snabbt. Men trean hade riktigt bråttom när hon väl ville ut, från första lilla känningen man har i början tills det var klart tog det bara 4 timmar, vi hann vara på förlossningen i hela 1 timme så det var ju tur att vi var relativt snabba med att komma iväg. Skulle jag mot förmodan få en fjärde så lär väl den dyka upp innan jag ens hunnit ut till bilen!

 

Jag tror jag nöjer mig såhär för stunden, stora tjejerna ska upp ur badet och det är dags för hela kvällsproceduren så det får bli en smygstart på bloggandet. Ses snart igen!