Det kanske är mitt kall det?? Andra hunden på en kort stund som jag hjälper nu. Förra gången gick det ju ganska fort men den här gången fick gamlingen följa med mig hem. Var på väg hem från syrran igår vid 23.30, hinner bara ut på Stenövägen så ser jag en ensam hund som haltar fram på gångvägen, ingen människa synstes till...ja förutom alla som var på väg hem från Quizen i Stenö men det var ingen av dom som brydde sig i honom. Jag ringde till syrran och undrade om hon visste var han hörde hemma, det visste hon inte, så vi började cirkla runt i alla områden i Sandarne för att se om vi hittade någon som letade en hund medan vi ringde till polisen. När klockan var närmare två gav vi upp och åkte hem, polisen hade ingen möjlighet att hämta honom så han fick följa med mig. Väl hemma gick det hur bra som helst. Han fick lite vatten och la sig sedan i hallen. Jag gjorde mig i ordning och gick upp för att lägga mig men då blev han ledsen så jag tog med mig täcke och kudde och spenderade natten i soffan, natten och natten för den delen..blev 3 timmars sömn innan jag skulle upp igen. Det är ett under att jag fortfarande står upp med dessa nätter utan sömn, sömn som jag heller aldrig hinner ta igen någon gång. Men nu kommer jag ifrån ämnet! Imorse tog jag ut honom, han fick mat och vatten och sen satte jag honom i bilen innan jag släppte ut våra hundar. Polisen ringde igen och hade fortfarande inte hittat någon ägare men hade hittat en som kanske hade ett kullsyskon till den här killen så hon skulle ringa dit och höra om dom visste. Tog inte lång stund så ringde dom igen och hade hittat ägaren så jag fick prata med henne och nu är han tillbaka där han hör hemma igen. Så allt slutade väl! :)