Igår drog jag, Malin och Tess till Hudik för att gå på Bockarna när det var 29.an och det var en riktigt rolig kväll. Började hemma hos Jon-E där vi gjorde oss iordning och lyssnade på musik tills han skulle dra iväg. Då skaffade vi skjuts av Grahn hem till Peter där vi fortsatte festa, prata och skratta tills vi åkte ner till krogen. Där var det bra mycket folk och samma härliga stämning som jag alltid tycker att det är där. Vi beställde drinkar och shots, dansade, spelade Black Jack och bara hade det skoj! Var en kille som misslyckades totalt med att få oss intresserade, om det nu var det han försökte med, genom historiens sämsta öppningsreplik. Du kanske inte ska börja med att bra nära "kränka" oss, kan bara säga bättre lycka nästa gång! I övrigt en riktigt bra kväll och backslicks verkar vara populärt! *haha* Eller var det kanske rosa tröjor? ;)

Idag är det däremot en konstig dag. Sov till nästan 11, eller ja sov och sov, det var väl snarare nå halvslummer men jag låg till 11 i alla fall och det är väldigt ovanligt för mig. Sedan pallrade vi oss upp och gick ner på OK, utom Malin som var morgonpigg och hade dragit ner på stan, och skaffade oss cola och lite "frukost". Tillbaka upp till lägenheten igen där vi sen bara hängde tills det var någorlunda riskfritt att köra hem. Vi kollade på bilder som Jon-E tagit och jag kan bara säga, än en gång, att du är grym med kameran! Önskar jag hade ditt öga för bilder. När det väl var dags att åka hem var jag inte ett dugg sugen på att åka nånstans. Ville bara ligga kvar i sängen och glömma omvärlden ett tag men det var bara att packa ihop sina saker och bege sig till bilen och den korta färden hem. Men jag hade en konstig känsla som jag inte kunde sätta fingret på vad det var och den jäkla känslan sitter kvar än...så jag har mest gått omkring här hemma och släpat benen efter mig nu på kvällen och inte kunnat ta mig för någonting vettigt. Sen började givetvis det som alltid börjar när jag är nere...saknaden!! Speciellt saknaden efter en underbar och väldigt speciell person. En som jag aldrig någonsin mer kommer få träffa, någon jag önskar (ibland mer än något annat) att jag kunde få träffa, om så bara för en liten liten stund, för att få prata, höra ditt härliga skratt och få känna en av dina goa kramar...om du bara visste hur mycket jag saknar dig! Hur mycket jag önskar att du fanns här och hur förbannade jävla less jag är på orättvisan som tog dig ifrån oss...