---

När man sitter ensam på en balkong i Sthlm och tårarna inte kan sluta rulla så vet jag ändå att det finns någon jag kan ringa. Jag kan inte ens förklara varför dom rullar för det är så jäkla många känslor som spelar in och allt känns så förbannat invecklat så när du väl svarar får jag ändå inte ur mig många ord, jag skulle vilja häva ur mig allt men vet inte om jag någonsin skulle sluta prata då. Men det räcker med att höra din röst, att veta att jag alltid får ringa och att jag och flickorna alltid är välkomna, vilket är guld värt, och det känns åtminstone en gnutta bättre än det gjorde några minuter tidigare. Men jag kan bara säga att vissa dagar suger, och vissa dagar betydligt mer än andra...

---