Det är med viss risk för att få mothugg som jag skriver detta inlägg. Var jag än är på "nätet" numera så möts jag så ofta av ett och samma ord: manshat. Det är överallt, facebook, instagram, bloggar, hemsidor osv osv och jag tycker att detta ständiga klankande på män är rätt trist. Allt som oftast dras de alla under en och samma kam, som att ingen av dom vore egna personer?!, och jag skulle hata om någon drog mig under samma kam som alla andra kvinnor så nu tänker jag slå ett slag för män. För alla de underbara, härliga, roliga och rent fantastiska män som jag har haft turen att få ha i mitt liv. Det är ofta som det varit just män som funnits där för mig i alla möjliga och omöjliga situationer. Några av mina absolut bästa vänner är just män. Jag har även haft några otroligt bra manliga förebilder i min familj och såvida ingen av dom sårade mig djupt eller gjorde mig illa skulle jag aldrig kunna hata någon av dom, jag älskar dessa människor. För det är just det dom är, de är inte män eller kvinnor i första hand, de är MÄNNISKOR.

 

Jag skulle aldrig komma på tanken att hata någon enbart pga deras kön, vad är det för sätt att leva? Jag ogillar många personer, tänker inte påstå annat, men vare sig det är kvinna eller man så har jag aldrig och kommer aldrig någonsin att hata någon enbart pga vilket kön de föddes till. Det finns idioter på båda sidor, de som säger annat lever verkligen i en bubbla. Jag har en del av den typen män som alla älskar att hata i mitt liv också men varför ska jag lägga min energi på dom när jag helt enkelt kan välja, och jag väljer de fantastiska varje dag i veckan! Och det gäller även det kvinnliga könet men om sanningen ska fram har jag få tjejer/kvinnor som jag verkligen umgås med då jag överlag tycker att kvinnor är värre än män. Varför allt drama, dessa intriger och smutskastningen bakom varandras ryggar?

Tack men det klarar jag mig fint utan!

 

Några som ska få några extra ord är "gubbarna" på sambons jobb, finns nog ingenstans, förutom hemma, där jag känner mig så uppskattad som när jag sätter min fot i det där lilla fikarummet. Och nu kan jag tänka mig vissa som rynkar pannan och tänker slänga ur sig att de uppskattar mig för mitt utseende/min kropp (vilket jag själv inte ens tycker är mycket att hänga i julgran) och visst,det är möjligt att de gillar hur jag ser ut, jag har aldrig frågat och de har aldrig sagt något! De gillar mig för den jag är och troligen för att vi har samma sjukt dåliga humor. Om de tänker saker om mig och om mitt utseende lägger jag mig inte i, det vore att kasta sten i glashus då jag själv tycker att vissa av dom ser riktigt bra ut men det är heller inget jag tycker att jag måste säga till dom. Jag mår bra när jag är där, jag får skratta så jag har ont i magen innan jag åker därifrån och jag är ofta glad resten av dagen bara av att ha varit där. Om någon av er mot förmodan skulle se detta vill jag bara säga: Ni är ett gäng underbara "gubbar"!! :)